”How I Won the War” är en plågsam tävling i uthållighet utan egentliga vinnare. Jag såg filmen i två-tre omgångar. Det var rent omöjligt att ta sig igenom den i en sittning. Trots att John Lennon är med. Trots att Richard Lester skapat höjdare som ”A Hard Day’s Night” och ”The Bed-Sitting Room”.

Precis som den senare filmen består dialogen i ”How I Won the War” av svammel och openetrerbart nonsens som tydligen ska betyda nåt och vara en syrlig attack på allt som har med krig att göra, men ”Room” hade i alla fall intressanta karaktärer, rolig humor och fascinerande miljöer.

Detta är filmen som aldrig tar slut och jag känner ett starkt begär att göra mig fri från dess grepp. BFIs stiliga Blu-ray hamnar i säljhögen och jag tar en lång dusch i fosterställning för att bli ren igen.