Då två av mina absoluta favoritregissörer, varav den ena dessutom står bakom uppföljaren, har ”Blade Runner” som tydlig inspiration till sina egna filmer vill givetvis jag också kunna ta till mig detta enorma världsbyggande och hålla den som en av mina favoriter - men att jag ändå gick in med försiktiga förväntningar med tanke på min svala förtjusning under första visningen.

Till min stora glädje höjer jag den från tre till fyra utan minsta tvekan, och den här gången kunde jag verkligen uppskatta dess universum. Och att den är från 1982 är rena galenskapen, med tanke på de bedårande specialeffekterna.

Jag kan förstå varför den inte tilltalar alla, med sitt lågmälda tempo samt fokus på världsbygge och karaktärer, men personligen så passar det mig likt handen i handsken. Men kanske att jag är ensam i min åsikt om att inte gilla Harrison Ford i rollen som Rick Deckard? Däremot älskar jag likt alla andra Rutger Hauer som den otäcka men spektakulärt intressanta antagonisten Roy.